I beskrivningen av ett byggprojekt är korrekt tätning av genomföringar i yttervägg vanligtvis ett mindre detaljerat kapitel. Konsekvensen är bristande kontroll över vatten och gas (som radon).

Boverkets byggregler (BBR) ställer krav på att konstruktionen under marknivå ska skyddas mot vatteninträngning. Eksempelvis fukt från marken i "oacceptabel mängd" (Se kapitel 7.5 i Boverkets föreskrifter). Där det finns fördefinierade prestanda, certifieringar och etablerad branschpraxis för själva väggen, saknas detta för rör- och kabelgenomföringar som går genom samma vägg.

Det finns inga certifieringar för rådgivande ingenjörer att hänvisa till. Och byggherren har normalt inte ett övergripande regelverk som vägleder dig i vilka krav som ska uppfyllas.

Varken du eller branschkollegor har gjort något fel. Det är helt enkelt bristfälliga förhållanden, där resultatet är skador och förebyggande åtgärder som kontinuerligt måste följas upp och bekostas av byggherren.

Genomföring i yttervägg

Det finns främst tre sätt som rör och kablar kommer in genom ytterväggen; ingjutna kabelskyddsrör med kablar där insidan av kabelröret måste betraktas som genomföringen (det läcker vatten inuti röret), kabel direkt genom betongen, eller motsvarande för rör. Då blir förhållandena ganska självklara: Grundvatten, ytvatten, kondens eller gaser kan stå mot väggen, och då måste det vara "tätt". 

Kabelskyddsröret kan också vara anslutet till en kabelbrunn utanför, och här försämras dräneringen med tiden. Grundvatten och ytvatten kan fylla brunnen, och kabelskyddsrören transporterar vattnet vidare. En horisontell ledning mot byggnaden måste därför tätas noggrant för att undvika att detta vatten leds inomhus.

Artikeln fortsätter efter bilderna. Här följer några exempelbilder från genomföringar ute i fält, där det har varit en utmaning hur de ska tätas. Notera byggskum som en återkommande lösning som aldrig fungerar. 

Radongas

Radon måste också beaktas i detta sammanhang om det handlar om byggnader med permanent vistelse. I en vägledning utgiven av Svensk Byggtjänst finns rekommenderade lösningar för detta, men dessa gäller endast för de vertikala delarna av konstruktionen, inte genomföringar i yttervägg.

Radon är tyngre än luft och transporteras bland annat med grundvattnet, så de horisontella genomföringarna är viktiga även för radon. Insidan av kabelskyddsrör kommer också att transportera gaser, så insidan av dessa måste också ha en gastätning. Insidan av kabelskyddsröret måste betraktas som en förlängning av väggkonstruktionen.

BBR ställer krav på radonskydd mot marken

Vilka belastningar måste en tätning tåla?

Så vilka belastningar kan en genomföring utsättas för? Vi har redan nämnt vatten och gas. Dessutom kan gnagare hitta vägen in via kabelskyddsrör. Det används normalt byggskum på insidan av kabelskyddsrör, som gnagare älskar att tugga på, och som varken är vatten- eller gastätt.

Vattentryck och total belastning varierar både beroende på vattenspegel, men också på arean som måste tätas. Det finns flera lim och fogmassor där det står "tål 1 bar vattentryck", men dessa är normalt testade på 1 cm². De är olämpliga och omöjliga att använda om man ska täta ett Ø200 mm hål. Det är cirka 0,5 kg tryck per cm² vid 0,5 bar tryck, men på ett Ø200 mm hål är det cirka 160 kg.

Därför är det viktigt att en tätning är dokumenterad att stå emot tryck på arean den ska tätas för.

Markrörelser kan ge en belastning på rör eller kabel när de är fixerade i väggen. Ett rör eller en kabel i drift vibrerar beroende på storlek och belastning, och temperaturförändringar vid drift leder till förändringar i diameter och längd. I kombination med vattentryck mot tätningen är detta mycket sårbart för läckage. En tätning måste därför ha mekanisk bärförmåga och elastiska egenskaper som absorberar vibrationer, dragkraft och diameterförändringar utan att bryta tätningen.

Upprepade cykler av sådana belastningar som rörelser och temperaturförändringar försämrar snabbt egenskaperna hos en produkt om den inte är särskilt utvecklad för att tåla det (till exempel är inte lim eller vanliga fogmassor gjorda för upprepad dragning och kompression). Därför är det viktigt att kräva att produkten har lång livslängd, för annars riskerar man att den typiskt håller precis de 5 år som garantitiden gäller för.

Beskrivningar av genomföringar utan standard och regelverk?

Hur ska du som rådgivande ingenjör kunna beskriva en lösning och metod för en tätning som hanterar sådana utmaningar?

Det saknas en teststandard för certifiering, vilket innebär att det till exempel inte finns ett EI 120-krav (som för ett brandskydd) på att det ska kunna stå emot ett visst vattentryck under en viss period. Och som nämnts är det bara ett fåtal byggherrar som har utvecklat regelverk som en rådgivande ingenjör kan hänvisa till.

Det innebär att du måste specificera funktionskrav för lösningen för tätning av rör- och kabelgenomföringar för att säkerställa att byggtekniska krav uppfylls, och lösningarna du beskriver måste kunna hantera de utmaningar vi har sett här.

Då blir relevanta, dokumenterbara egenskaper:

• Vattentätt

• Gastätt

• Livslängd på över 25 år

• Tryckmotstånd för vattentryck på hela arean som ska tätas

• Driftstemperaturintervall

• Tolerans för vibrationer, dragkraft och diameterförändringar (t.ex. 5–10 mm förflyttning från centrum utan att bryta tätningen)

Dessutom kan du peka på egenskaper som:

• Gnagarskydd

• Underhållsfritt

Mall för beskrivningar

På begäran från rådgivande ingenjörer har CSD skapat en beskrivning enligt svensk AMA för tätning, och den kan laddas ner här: